Minns ni "Saltkråkan" när farbror Melker sjöng när de var ute i skogen och plockade svamp? Finurligt det där..
Jag och Becca var ute i "deras" skog härromdagen och plockade massa kantareller, då sjöngs denna visa flitigt. Att vi gick sinnessjukt vilse hör egentligen inte hit, men utan koll på vart vi va när vi kom ut på en stor väg (som vi trodde var "rätt"väg), inga telefoner och inga koppel till hundarna var det här en mycket spännande upplevelse. Jag hade tidigare sagt att jag skulle ta med Becca ut på långpromenad, men vi bestämde för att ta en "liten" tur i skogen istället. Nu fick vi båda delarna; tur i svampskogen och låååångpromenad. Vi räknade på det, och insåg att vi kanske hade gått 5-6km eller mer helt ofrivilligt (bortsett från skogsrundan)..

Åter till det jag skulle berätta egentligen; Jag och Henrik var ute vid hans farmors gamla hus, där de fortfarande har kvar marken runt om. Det är bland annat en otroligt stor torvmosse där de innan bröt torv förr i tiden. Henriks pappa och farbror har nu sin slaktgård där nu osv osv osv. Henrik skulle hämta ett par grejer, och vi tänkte plocka svamp. Vi gick en bit, och kom till platsen där de ofta skjuetr vildsvin och även matar dessa med majs. Sjukt läskigt att veta att det när som helst kan komma en hjord med vildsvin. Usch. Kliva runt bland massa vildsvinsbajs. Jag hade även Henriks arbetsstövlar med stålhätta på mig. Spännande att gå runt, eller ja, snarare snubbla runt, i ett par stövlar i stl 42. Jösses.

Vilket onödigt inlägg! Men, jag vill ju börja blogga igen, så jag får väl skriva om minsta lilla grej. Jag och Henrik hittade knappt någon svamp, dock.

Och nej, handen är definitivt inte bättre.

Tack för mig, nu ska jag krypa ner brevid min man.

Chopp chopp