Varför går jag inte bara? Jag fyller ju ändå inte upp de ramar som krävs? Jag är ju inte rätt? Vad händer?

Arbetsveckan är slut. Jag kan knappt stå upp, både pga trötthet och mensvärk. Denna förbannade förbannelse. Men men. Jag har ju lyckats jobba och enbart spytt hemma, före/efter jobbet. Klapp på axeln.

Imorgon sa jag åka till Ulricehamn, kanske stannar hela helgen, jag vet inte än. Ska iallafall vara barnvakt imorgonkväll och klippa/färga håret på dagen.


Det har varit en tyst vecka.. så att säga. Jag säger inget mer.

Det är så konstigt att plötsligt se någon man en gång kände.
Jag kikade runt på lite olika bloggar nu, varav en som jag för ett par år sedan hittade på "bilddagboken". Detta är en tjej jag aldrig träffat, knappt aldrig läst bloggen heller. Nu satt jag på "bilddagboken" och gick då in på hennes blogg. Där, i andra inlägget fanns en bild på en lillebror jag en gång kände. Det är så konstigt att "alla känner alla" på något sätt i Sverige/världen. Eller hur?

Jag vet inte vart jag ska börja, så varför ens skriva?