Varför går jag inte bara? Jag fyller ju ändå inte upp de ramar som krävs? Jag är ju inte rätt? Vad händer?

Det är så konstigt att plötsligt se någon man en gång kände.
Jag kikade runt på lite olika bloggar nu, varav en som jag för ett par år sedan hittade på "bilddagboken". Detta är en tjej jag aldrig träffat, knappt aldrig läst bloggen heller. Nu satt jag på "bilddagboken" och gick då in på hennes blogg. Där, i andra inlägget fanns en bild på en lillebror jag en gång kände. Det är så konstigt att "alla känner alla" på något sätt i Sverige/världen. Eller hur?

Jag vet inte vart jag ska börja, så varför ens skriva?

Men -17 imorgon kväll och -19grader på torsdag morgon?! Vad händer? Det är INTE okej!

Jag kollar alltid på www.yr.no istället för www.smhi.se för jag tycker alltid att yr stämmer mycket bättre! Det är från yr.no väderkartan kommer!

Imorse blev en kvinna brutalt knivskuren här i Huskvarna (läs artikeln här).
Detta hände samtidigt som jag var ute och gick långpromenad med Sigge. När jag kom hem och fick läsa om det blev jag väldigt illa berörd. Så jag smsade lite med Henrik och han tycker att vi ska köpa överfallslarm och sånt där. Så nu sitter jag på www.bodyguard.se och kikar på deras produkter. Allt de säljer är lagligt i Sverige och inte speciellt dyrt, jag menar, man kan väl inte sätta ett pris på sin egen säkerhet?
Det som intresserar mig mest är överfallssprayen med röd färg och ett överfallslarm som tjuter helt hysteriskt.
Jag känner mig dock hyffsat säker nu när jag har Sigge, för jag vet att han skulle skydda mig på alla sätt han kan om något skulle hända när jag är ute med honom själv.

Min största farhåga har nu inträffat. Nu har Henrik börjat gå i sömnen.
Innan, som många vet så snackade han i sömnen JÄMT. För er som inte vet. Han mummlar inte, han pratar verkligen. Första gången jag upptäckte hans beteende var också den värsta. 

Någon gång på hösten 2009 såg vi "Paranormal activity". Jag som HATAR skräck/psykfilmer fick se den ändå. (Första gången jag sett en hel skräckfilm och just denna är den första. Lyckat). Flera veckor senare fick jag fortfarande sätta på barnkanalen mitt i natten för att kunna somna. Cirka en månad efter att vi sett denna film så sitter jag en kväll/natt vid datorn. Resten av rummet är kolsvart och jag ser hur Henrik sätter sig upp och bara stirrar på mig. Han stirrade på mig i kanske 2minuter. Sedan börjar han "vagga" fram och tillbaka sittandes i sängen, fortfarande stirrande på mig. Sedan böjer han sig fram, knäcker ALLA sina tår, skrattar och lägger sig ner igen.
Detta var första gången och som sagt den värsta av alla 100tals gångerna han pratat i sömnen.

Jag har hela tiden sagt "Det är tur att du inte går i sömnen iallafall!". Inatt hände det. Inatt var han uppe och gick runt i ungefär 5minuter. Jag pratade som vanligt med honom (det är roligt att höra svaren man får när han sover) och han var helt säker på att det skulle vara en säng inne i köket.

Nu ligger han och snarkar här brevid.

Jag har svimmat en gång i hela mitt liv. Det var för 12 år sedan när jag fick ett brännbollsracket i huvudet. Men på senaste tiden har jag varit väldigt nära flera gånger. Är det inte helt sjukt att man kan ha så ont att man nästan svimmar? + Att jag mår helt sinnessjukt illa också.

Nu inväntar jag att värktabletten ska göra det den ska så jag kan gå ut och ta nya kort som jag kan göra till tavlor. Suck.

Chopp chopp!

Jag har en dålig kväll. En sån där deppig kväll ni vet. Jag behöver resa inklusive hotell någonstans. Om det så är till Göteborg eller varmare breddgrader spelar ingen större roll. Jag behöver bara göra något annorlunda. Hatar o bara gå runt och inte komma någonstans i jobbsökandet osv.. Skitkväll.

Imorgon ska jag träffa min kära spill-Linnéa! Just det där med spill kommer ifrån att hon mer eller midre aldrig kan hålla maten i mun. Det spills hit, och det spills dit.
Älskade hon kom för ett par dagar sedan hem från Oslo, och på måndag åker hon till Stockholm, för att på tisdag ta flyget bort till syd-Amerika. Behöver jag säga att det känns jobbigt och vemodigt? I hela 4½ månad ska hon och hennes fina pojkvän David vara där borta.
Det har innan gått flera månader mellan gångerna vi ses, men man har ändå trott från den gången man ses att "det är säkert inte länge kvar tills vi ses igen". Men nu är det svart på vitt att jag inte kommer träffa den här tösabiten på 4½ månad, minst! Huvaligen.
Imorgon ska vi iallafall ta en sväng till Borås, och förhoppningsvis ska jag hitta något att ha på mig på lördag. Inte det lättaste att hitta 40-talskläder. Förslag?

Idag på jobbet så höll jag på att svimma. På fullaste allvar, utan överdrift. Sådan här mensvärk (förlåt mig, alla ni som är överkänsliga mot ordet mens) har jag aldrig någonsin varit med om.
För en liten stund blev det kolsvart för ögonen och jag kände hur jag vinglade runt där bland alla kantiner och tallrikar. Jag gick och åmade mig i min ensamhet och vaggade runt som en annan gamling. Såg förmodligen ut som jag hade gymnastikövningar också eftersom jag hela tiden sparkade ut med benen och gick ner på huk pga mina kramper i benen. Konstigt att man får kramp av mensvärk? Spykänslan har jag burit med mig under hela dagen.
Den däringa mensen är ett fruktansvärt fördärv! Eller, inte själva perioden, men att det ska göra så helvetiskt ont!

Nu ska jag gå och fylla min varmvattenkudde och sedan krypa ner i sängen för att försöka få ett par timmars sömn. Fördärv! Börja knapra piller igen månne?

Är just du egentligen ens kär i din pojkvän, eller varför beter du dig som du gör egentligen? Märkligt.
Skärp dig, ta hand om honom istället, annars så kommer han säkert lämna dig. Vad vet jag.
Konstigt att internet betyder så mycket.. Visst, man får skriva precis vad man vill, men vissa människor bör tänka över sina ord ibland..

Sitter och kikar en massa uppslag på nätet om människor som är överkänsliga mot vatten. Jag är rädd att detta gäller mig. Flera gånger nu de sista månaderna får jag röda utslag som kliar hysterisk när jag duschar och efter duschen. Det spelar ingen roll om jag duschar varmt eller kallt, och utslagen kommer innan jag ens använder duscreme eller shampoo och liknande. Är dte som jag nu fasar för känns det sinnessjukt jobbigt. Har precis duschat nu, och har röda "utslag" över hela kroppen. Främst på halsen...

Usch..

Jag vill ALDRIG känna den smärtan jag kände igår kväll igen!
För cirka 2 månader sedan så slutade jag med p-piller. Nej, jag slutade inte för att skaffa barn, utan för att jag ätit p-piller sedan jag gick i 8an. Vilket är cirka 8år med konsgjorda hormoner i kroppen. Det känns sådär. Och någongång vill jag ju kunna bli mamma. Och det känns som ju tidigare man slutar med p-pillren desto lättare är det senare att KUNNA bli gravid.

Jag blir irriterad. För barnmorskor och gynekologer pratar alltid om bi-verkningar man får av p-piller. Men aldrig bi-verkningarna man kan få EFTER att man slutat ta dem?!

¤ Försämrad hy..!
¤ Viktuppgång/nedgång
¤ Oregelbunden och rikligare mens
¤ Ont i magen stort sett hela tiden
¤ Fruktansvärd ägglossning som känns hemsk.

Jag hoppas verkligen att jag inte återgår till den smärta jag hade när jag var yngre och hade mens. Och jag hoppas VERKLIGEN att jag inte får mammas smärta. Hon svimmade och spydde som en gris varje månad! Kul.

Jag är väldigt nära på att börja med pillren igen...!

Antingen så har jag den mest sinnessjuka ägglossningen någonsin, eller så har jag blindtarmsinflamation. Jag har SÅ förbannat ont vid höftbenet. Har "testat" grejer som står på nätet om blindtarmen, tex att hoppa på ett ben, och det gick inte alls och trycker jag dör jag. Men, det lutar ändå åt att det är ägglossning eftersom jag för exakt 1 månad sen hade ont, inte lika mycket som nu dock, nu kan jag inte ens röra mig. Jag går som en gammal gumma! Trots att det mesta i symptomväg lutar åt blindtarmen så vägrar jag. Jag tror på ägglossningen!

Hur svårt ska det vara? Det är ju jävligt märkligt!

Henrik är sjuk. Fortfarande. Han är ynklig.. eller, nej, inte så faktiskt. Men synd om honom, det är det! Han frågade precis om hans halsmandlar var svullna. Jag tog mig en kik genom tänd mobillampa och tungskrapa(Nej, jag skrapade inte hans tunga) som jag tryckte ner mot hans tunga som läkaren gör med en "glasspinne" och han fick säga "aaaah". Vi lekte på sätt och vis "doktor" fast på ett inte-så-speciellt-sexuellt-sätt.
Jag blev äcklad. Hans mandlar är gigantiska. Det tyckte inte direkt han tills jag visade mina (som inte ens syns trots att jag är sjuk)..  Jag tänkte först ta kort på hans mandlar, men insåg ganska fort att jag behöver ju inte ta kort på PRECIS allt, speciellt inte det här som faktiskt är ganska äckligt!
Jag försöker få in i Henriks lilla skalle att han måst besöka farbror doktor ibland och inte vara så fruktansvärt manlig jämt..

Är det svininfluensan som spökar? Alla är jättesjuka hela tiden. Becca pratar som en kråka, Henrik hostar och harklar som en gammal man och jag hostar i kapp.. Jag ORKAR inte hosta mer nu..

Förövrigt. Den vänsterhänta i vårt "gäng" har en släng av schizofreni.. På allvar. Stackarn.. Haha!

Nu ska jag duscha, för jag och Becca ska förmodligen till A6. Och jag tänker inte köpa jackan jag vill ha. Nej nej nej. Jag får inte.. Åh. Stackars mig..

Det blir väldigt mycket "döda händer" och skador just nu på bloggen. Fast, just det här tycker jag är ganska.. konstigt.

Henrik och hans jobbarkompisar va ute i skogen förra fredagen och krigade. Han fick låna painball grejer av Jim och hade sakerna här hemma förra lördagen när vi var och bowlade, efter bowlingen åkte vi hit allihopa och fest fanns. Henrik blev hyffsat dragen och tyckte att det var en kul grej om Jim skulle skjuta en paintball kula på honom eftersom han knappt blivit träffad dagen innan. Jim var inte sen på att utföra uppdraget. Henrik som som sagt var ganska dragen tyckte inte att han behövde stå längre bort än 3 meter trots att vi andra sa att han skulle gå så långt bort han kunde.

Det här är resultatet. Trots att han hade tshirt och tjocktröja. Skottet hamnade strax brevid hans skulderblad.

Idiot. Han fick ont och jag fic ont för hans skull.