Jag frågar återigen...
Har du vart ärlig i NÅGONTING du har sagt till mig Mr...?
Jag vill ha dig i mitt liv, som min vän, enbart!

Som det verkar just nu, så finns det inte minsta sanning i något av det du sagt.
Varför säga att vi kan fortsätta vara vänner, när du inte visar minsta intresse för det? Vad är anledningen?
Tror du att jag mår bättre av att du säger en sak, och gör en helt annan?
Varför fortsätta undvika mig o bara vara "otrevlig"? Varför inte bara vara en man och säga rakt ut som det är så jag kan släppa det och "gå vidare"?!
Det skulle göra 1000ggr mindre ont om du bara sa precis som det är och SEN bara försvinner.
Inte bara försvinna utan minsta ord..!
Jag vill tro något helt annat om dig, för jag vet att du är så jävla bra, men förlåt att jag säger det men, du verkar vara precis som alla andra. Och det tänker jag fortsätta tro tills du bevisar annat, jag trodde verkligen annat om dig.. Men just nu vet jag faktiskt inte.... Bevisa att du är bra!
Du säger att du vill fortsätta prata osv, men, när jag väl skriver så, pschy, får jag väl nåt halvluddigt svar och sen är det tack och adjö med en gång.
Du skriver aldrig och frågar hur det är, sånt där som vänner gör, aldrig ett ord, så vad ska jag tro?

Vad ska jag tro när du för ett tag sen berättade saker som gjorde att jag trodde att vi kanske kunde vara vänner, men, som det verkar nu, så vill du inte ens det...?

Vi har det så jävla ball ihop, aldrig tråkigt som du sa osv.. Vad hände med det?


Snälla, bevisa att du är bra, bevisa att du kan vara min vän som du säger, jag begär inget mer än så längre...
Annars, så säg bara till mig att det inte går! Jag kan ta det! Hellre det än den här helvetiska ovissheten!

Jag vet inte ens om du läser min blogg, men jag hoppas på det, för jag behöver veta vad som händer...