Jag är verkligen förundrad över hur en person/flera personer, kan få en att känna sånt begär.
Jag kan inte säga att jag saknar den här människan, men jag har ändå ett begär som säger att jag behöver personen i mitt liv, mer än vad jag har nu. Vilket är ganska sjukt efter omstädigheterna..
Jag känner att jag inte riktigt vet vad jag ska tycka eller tänka om det hela.
Personen i fråga är en kille, och på sätt och vis tror jag att han undermedvetet förstår att det är han..
Hur hemskt är det att ha begär efter en person? Känna att man inte klarar sig utan honom. Och samtidigt veta att man inte kan säga det till honom? För precis så är det faktiskt nu. Jag KAN inte säga till honom att jag behöver honom. Det går bara inte. Det funkar uppenbarligen inte i hans värld..

Jag känner även att det här inlägget blev väldigt kryptiskt för alla andra än mig själv men..
Det är en sorts dagbok, och i dagböcker skriver man sina egna tankar. Och det här är mina tankar, och det gör mig förvirrad...