Är hemma hos föräldrarna nu fram till på onsdag. I vanliga fall håller jag mestadels till i Jönköping nu. Det är så skönt att komma hem till Ulricehamn. Det är så tyst här. Föräldrarna bor i ett område som ligger i stan, men ändå utanför, hästhagar runt omkring hela huset.. Stor trädgård med en massa olika frukter och grönsaker. Helt enkelt ett ljuvligt ställe att vara på!
Var nu precis ute min sista runda för kvällen/natten, och det är verkligen tyst. Sådär tyst att det börjar dåna i öronen. Inte ett ljud någonstans. Förstår ni vad jag menar? Det är liksom så tyst att man verkligen kan höra sin egen puls osv. En underbar känsla. Men vad är det som gör att det dånar i öronen när det är knäpptyst? har jag tinitus?

Älskar att vara hemma och ensam på natten. Speciellt en sådan här kväll. Så stjärnklart och kallt. Stod länge och tittade på stjärnorna.
Insåg en väldigt hemsk sak som jag vetat om länge: En av Karlavagnens stjärnor håller på att slockna. Det ser iallafall ut så, man kan knappt se den längre. Den där som sitter i vänstra hörnet på vagnen, där handtaget börjar. Det gjorde faktiskt på allvar lite ont i mig när jag såg detta första gången, vilket iochförsig var ganska längesedan. Håller den verkligen på att slockna? Vad händer då? Då är det ju inte Karlavagnen längre?


Chopp Chopp!