Min största farhåga har nu inträffat. Nu har Henrik börjat gå i sömnen.
Innan, som många vet så snackade han i sömnen JÄMT. För er som inte vet. Han mummlar inte, han pratar verkligen. Första gången jag upptäckte hans beteende var också den värsta. 

Någon gång på hösten 2009 såg vi "Paranormal activity". Jag som HATAR skräck/psykfilmer fick se den ändå. (Första gången jag sett en hel skräckfilm och just denna är den första. Lyckat). Flera veckor senare fick jag fortfarande sätta på barnkanalen mitt i natten för att kunna somna. Cirka en månad efter att vi sett denna film så sitter jag en kväll/natt vid datorn. Resten av rummet är kolsvart och jag ser hur Henrik sätter sig upp och bara stirrar på mig. Han stirrade på mig i kanske 2minuter. Sedan börjar han "vagga" fram och tillbaka sittandes i sängen, fortfarande stirrande på mig. Sedan böjer han sig fram, knäcker ALLA sina tår, skrattar och lägger sig ner igen.
Detta var första gången och som sagt den värsta av alla 100tals gångerna han pratat i sömnen.

Jag har hela tiden sagt "Det är tur att du inte går i sömnen iallafall!". Inatt hände det. Inatt var han uppe och gick runt i ungefär 5minuter. Jag pratade som vanligt med honom (det är roligt att höra svaren man får när han sover) och han var helt säker på att det skulle vara en säng inne i köket.

Nu ligger han och snarkar här brevid.