Hur mysigt är det inte med ett handskrivet julkort i dagens tekniska samhälle?!
Personer tappar kontakt, pratar aldrig. Mer än vid jul när man skickar julkort till varandra!
Som sagt, man kanske aldrig pratar annars, men just vid jul så skänker man iallafall varandra en tanke!
Hur mysigt och bra som helst!

Det får mig osökt att tänka på förra året. Då äckel-Sam var med i "Idol".. Kommer ni ihåg honom?!

Jag har en ständigt återkommande dröm om en viss Mr som jag deffinitivt inte vill drömma om längre...
Det var ganska längesen vi pratade nu, och han har visat väldigt väl vart han står genom att aldrig höra av sig osv. Och har även visat att han är som alla andra.. Det är ju såååå svårt att vara ärlig från första början tydligen.

Den här drömmen, är verkligen jobbig, och jag vaknar alltid med tårar i ögonen när jag drömt den. Det tar nåt fruktansvärt på krafterna också har jag märkt, + att hela min dag blir deppig när jag haft den..

Det var egentligen meningen att jag skulle gått upp klockan 8 imorse, gjort mig iordning och åkt upp o börjat dagen med ett skönt träningspass. Men, när klockan ringde och ögonen var helt blöta kände jag bara "nej, idag finns det ingen motivation". VARFÖR ska den här herren ta upp så stor plats i mitt liv, när han inte ens finns där längre!?

Jag vill inget hellre än att han ska komma tillbaka, men, det kommer han inte göra om jag känner honom rätt. Så varför fortsätter jag såhär?! Mitt undermedvetna vill annat än jag själv uppenbarligen! Jag har deffinitivt inte känslor längre, men vänskapen.. det är så jävla hårt att förlora den... Men, det är det bara jag som tycker i den här situationen..


Vilket skönt liv man hade haft om man kunde bestämma över sina känslor osv..

Jobbade i köket på skolan idag igen. Älskade, underbara små söta barn!
Tänk att julen kan göra vilken liten unge till det lugnaste och tystaste i hela världen.. De springer runt och är så uppspelta av allt som har med julen att göra, men så fort någon nämner, "gör du det där igen, så kommer inte tomten!".. Smidigt sätt att få ordning. Men är det verkligen snällt att skrämma barn på det sättet!? Tänk vad hemskt. Någon vuxen sa säkert sådär när du var liten också. När du var i den där åldern när julen och julklapparna spelade större roll än allt annat i ditt liv! Och så gjorde du något hyss, och så sa den vuxna att "nej, nu kommer inte tomten!". Jag vet iallafall att jag var livrädd för det där. Jag trodde på det på fullaste allvar.
Och vad skulle julen vara utan tomten som kom med julklapparna!?


Visst, i dag vet jag att tomten inte finns. Det fick jag, på det hemskaste sättet man kan tänka sig, reda på när jag firade min 5e jul tror jag..
Tomten var så mysig, "han" var så gosig och hade så lugn röst.
När julklapparna senare var utlämnade så gick tomten, och mamma följde efter.
Efter en stund tyckte jag att det var nog när mamma inte kommit tillbaka.
Jag sprang ut till hallen. Och där.. där stog.. min låtsas farmor med tomtekläder, tomteluva och skäggmask nerdragen!
Den kvällen var jag otröstlig...

Jag vill ha tillbaka min barndom, då allt var så enkelt och allt kretsade runt julafton den här årstiden...
Nu har jag ingen julkänsla alls! Det är tråkigt!

Imorgon, eller ja, senare idag, det vill säga ikväll så är det ändligen dags! Det som jag sedan i april har väntat frinetiskt på!
Älskade älskade älskade Volbeat i Göteborg!
Ska bli otroligt härligt!
Herr Niclas har även utlovat, eller nej, han har inte lovat men hur som haver, att göra mig lycklig. Genom 3 signerade skivor! Hade suttit fint i samlingen det! Hoppas att Herr Niclas nu kan uppfylla mina önskningar! :P

Det är även tal om SRF just nu. Volbeat, In Flames, Motörhead, Lita Ford, Riot, Soilwork och Foreigner är band som är klara och som måste ses! Det blir till att köpa biljetter innan åretsslut!
Dyr, men nödvändig utgift!


Jag är för uppspelt för att kunna somna nu. Och alldeles för förkyld också för den delen.

Morgondagen bjuder på;
o8.4o Träning
1o.oo Solning
14.oo Hårfixning med Jessica
17.oo, senast! Avfärd mot Göteborg och Brewhouse
2o.oo Förband börjar spela
21.oo Volbeat på scen!


Min morgondag kommer bli alldeles... alldeles.. alldeles underbar!

Jag tycker inte om att få en "anonym"kommentar!
Jag vill ju veta vem jag ska tänka på när jag läser det hela.
Och i nuläget, vem det är som tycker jag är grym! :P
Skriv vad ni heter gott folk! :D

Jag mår inte dåligt, jag har bara ingen ork att vara trevlig och social med människor just nu.. Så, om någon undrar, så är det därför jag inte hört/hör av mig på ett par dagar..
Har inte ens lust att skriva av mig när det gäller hockeyn nu, och då är något fel..
Känner just nu att jag behöver vara för mig själv..
Låter förmodligen otroligt egoistiskt, men jag behöver lyssna på mig själv nu, och ingen annan.

Det som piggar upp mig just nu är att Jimmy och jag kommer få en så jävla ball vecka nästa vecka! Yei!

Men som sagt, jag mår faktiskt inte dåligt, bara känner mig osocial.

Så, förlåt mig kära vänner för det här med min osocialitet..
Skriver korta meddelanden till de allra närmaste här istället :)


Viktoria; Jättekul att din arbetsintervju gick bra! Jag hoppas verkligen att du får komma tillbaka på möte!
Jessica; Ja, vad säger man som ska få dig på andra tankar än Herr Bössa? :P
Hannah; Vi ses i helgen, och som sagt, du ska få some updates, men, det händer inget spännande! jag vill dock veta hur det går för dig med en och annan liten man!?
Linnéa; Woaah! Kommer hem i helgen! Men kanske inte kommer ses!? :( Det här är inte okej :(

Alla ni andra; Jag kommer tillbaka, så fortsätt besöka min blogg, för snart kommer något intressant inlägg igen :P

Jag frågar återigen...
Har du vart ärlig i NÅGONTING du har sagt till mig Mr...?
Jag vill ha dig i mitt liv, som min vän, enbart!

Som det verkar just nu, så finns det inte minsta sanning i något av det du sagt.
Varför säga att vi kan fortsätta vara vänner, när du inte visar minsta intresse för det? Vad är anledningen?
Tror du att jag mår bättre av att du säger en sak, och gör en helt annan?
Varför fortsätta undvika mig o bara vara "otrevlig"? Varför inte bara vara en man och säga rakt ut som det är så jag kan släppa det och "gå vidare"?!
Det skulle göra 1000ggr mindre ont om du bara sa precis som det är och SEN bara försvinner.
Inte bara försvinna utan minsta ord..!
Jag vill tro något helt annat om dig, för jag vet att du är så jävla bra, men förlåt att jag säger det men, du verkar vara precis som alla andra. Och det tänker jag fortsätta tro tills du bevisar annat, jag trodde verkligen annat om dig.. Men just nu vet jag faktiskt inte.... Bevisa att du är bra!
Du säger att du vill fortsätta prata osv, men, när jag väl skriver så, pschy, får jag väl nåt halvluddigt svar och sen är det tack och adjö med en gång.
Du skriver aldrig och frågar hur det är, sånt där som vänner gör, aldrig ett ord, så vad ska jag tro?

Vad ska jag tro när du för ett tag sen berättade saker som gjorde att jag trodde att vi kanske kunde vara vänner, men, som det verkar nu, så vill du inte ens det...?

Vi har det så jävla ball ihop, aldrig tråkigt som du sa osv.. Vad hände med det?


Snälla, bevisa att du är bra, bevisa att du kan vara min vän som du säger, jag begär inget mer än så längre...
Annars, så säg bara till mig att det inte går! Jag kan ta det! Hellre det än den här helvetiska ovissheten!

Jag vet inte ens om du läser min blogg, men jag hoppas på det, för jag behöver veta vad som händer...

Okej. Jag vet att jag är girig och bitter, och inte tänker längre än vad näsan räcker men.. Det här är bara för mycket...

Var och köpte min efterlängtade systemkamera idag!
En Nikon D80 med 18-55 DX objekt.
Nu kommer vi till varför jag är så girig och bitter.
Jag betalade hyffsat mycket pengar för den, och objektivet har inte bildstabilisator..
Det är dock ett 18-55 DX, alltså objekt med vidvinkelzoom. Kikar man på netonnet så kan man få samma kamerahus, med ett 18-55 DX VR, (vidvinkel och bildstabilisator) för ungefär samma pris. Men, tittar man på experts sida på olika objektiv så är "18-55 DX" dyrare än "18-55 DX VR"? Jag förstår mig inte på det här :(
Någon som känner sig manad att förklara för mig?

För det andra när det gäller bitterhet och girighet.
Som jag skrev härromdagen så har jag och Jimmy bokat resan. Då kostade den cirka 4800 var, nu, ett par dagar efter kostar exakt samma resa 3895. Kul liv!

Haha jag är så bitter! :P

"Om killen du dejtar inte verkar helt frälst i dig
eller du börjar känna ett behov av att "komma underfund med honom"
- snälla, rara du, ta och försök att tänka den där underbara tanken att;
Han kanske helt enkelt bara inte vill ha dig.
Dumpa honom och hitta någon som vill det!"
// Liz Tuccilla

En otroligt bra sak som aftonbladet startade för ett par år sedan!
Den stora galan då personerna som blivit utnämnda tar emot sitt pris är den 14 december!

Idag var första avsnittet av "inför galan". Då träffade dom bland annat Christoffer Lindhe från Ulricehamn. Läs länken här neranför!
Artikel från Aftonbladet

Lindhe är verkligen, för mig en person som överbevisar att ingenting är omöjligt och att man själv kan styra hur ens liv ska se ut, trots komplikationer!
Att vara med om en olycka som skadar så allvarligt, och sedan 2 år senare ställa upp i Paralympics är för mig helt obegripligt! Men, som sagt, han är ett bevis på att precis allt går om man bara vill!

Nu är lilla Alfred borta...
Han var son till min mammas vänninna..
Han föddes den 26 Januari 2008 och somnade in den 13 November 2008..

När mamma berättade att Alfred slutat andas, bröt jag ihop. Den här lilla pojken har kämpat för sitt liv i ett halvår, han har varit utan hjärtslag ett tiotal gånger, men nu fanns det inget mer att göra..
Han har varit en kämpe under hela tiden, men läkarna gav från början inget hopp alls.
Han kunde leva en dag, en månad, ett år. Ingen visste. Det man visste var att han inte skulle överleva..
Det här är inte rättvist!

Det sägs en sak.. men menas förmodligen nåt helt annat? Har jag rätt?

Varför är det så? Att man alltid vill ha det man inte kan få..?
Jag behöver råd! Jag behöver veta vad jag ska göra.
Kan du säga till mig hur jag ska bete mig?!

Lovade i häromdagen att uppdatera om pappa..

För alla som inte vet så skadades han förra torsdagen, inte jätte allvarligt egentligen, men med tanke på hur vrång han är så vet man aldrig. Han skadades när han skulle kliva av trucken innan den stannat och han fick den på hälen/hälsenan.. skar upp en ganska bra bit osv.. ska inte gå in på detaljer. när han kom hem från jobbet frågade han mamma om hon trodde det behövdes sys. Mammas reaktion på det hela var att i princip spy. Så ja, pappa åkte ner till sjukhuset och sydde.
Frid och fröjd trodde vi.
Han jobbade ju förstås dagen efter "Det är bara att ta smällen" som han uttryckte sig (Gubbfan är som sagt vrång).. helgen gick och han haltade sig fram...
På söndags kvällen sa han att foten kändes konstig. han tog av sig strumpan och ja. foten var mer blå/röd än något annat jag sett och svullen så in i h.lvete. Jag frågade om han skulle åka till akuten med en gång. Han tittade på mig och sa "Nej, jag ska jobba imorgon, det är bara att bita ihop Josefin!".
När jag vaknade i måndags så var han inte hemma, och jag frågade mamma om gammelgubben jobbade, men nej, han var på sjukhuset.
Kommer hem med kryckor och massa medicin. De hade sagt till honom att det är jätteviktigt att han inte stödjer på foten (Hmpf!) och att han måste hålla såret rent. Och hålla utkik så att det inte börjar gå röda ådror från såret, för då är dte blodförgiftning. Gick inte svullnade ner ganska drastiskt med en gång skulle han återkomma.
Nu är han inte så morsk längre, och tjatar om att det bara är att bita ihop, han har insett att det kan bli ganska allvarligt om han inte tar det seriöst. Så nu är jag pappas-flicka och tar han om han hela dagarna..
Så, för att sammanfatta; Pappa mår inte bra, men han klarar sig.

För det första, så borde jag förmodligen dra ut min visdomstand. den växer INTE som den ska..
För det andra, så vill jag väldigt gärna operera runt endel i min hjärna nu.. eller göra som man kan göra i "Eternal sunshine of the spotless mind", att man anlitar ett företag som kommer hem till dig under natten när du sover, och omprogrammerar saker i hjärnan, så att du glömmer vissa perioder och vissa människor i ditt liv...
För det tredje, så vill jag operera min hjärna så att jag kan sova någongång!
För det fjärde, så vill jag operera hjärnan igen så att jag blir positiv igen. Jobbiga deppdagar det här!

Och, nu lär jag slänga iväg ett "natt-sms"...!

Tack och lov att jag har mina älskade vänner!

Det här lilla j.vla ordet som ni killar har så svårt med. Vi tjejer går inte sönder av att få höra sinningen från början...
Men tro mig... Det svider, men att dra ut på det hugger värre än något annat.. Men tro mig, jag överlever!

Knappt sovit något alls inatt. Funderat, tänkt och grubblat. Men jag kommer inte fram till något alls.. Mer än att det är otroligt tråkigt att det är såhär..

Att något man tror att man har lyckats förtränga en smula, kan göra så j.vla ont är för mig helt obegripligt..

"Du luktar gott. Och det är helt okej! För min del.. Jag suger! Säd och strössel"

Tänk den jävla känslan jag hade i magen den kvällen...