Är hemma hos föräldrarna nu fram till på onsdag. I vanliga fall håller jag mestadels till i Jönköping nu. Det är så skönt att komma hem till Ulricehamn. Det är så tyst här. Föräldrarna bor i ett område som ligger i stan, men ändå utanför, hästhagar runt omkring hela huset.. Stor trädgård med en massa olika frukter och grönsaker. Helt enkelt ett ljuvligt ställe att vara på!
Var nu precis ute min sista runda för kvällen/natten, och det är verkligen tyst. Sådär tyst att det börjar dåna i öronen. Inte ett ljud någonstans. Förstår ni vad jag menar? Det är liksom så tyst att man verkligen kan höra sin egen puls osv. En underbar känsla. Men vad är det som gör att det dånar i öronen när det är knäpptyst? har jag tinitus?

Älskar att vara hemma och ensam på natten. Speciellt en sådan här kväll. Så stjärnklart och kallt. Stod länge och tittade på stjärnorna.
Insåg en väldigt hemsk sak som jag vetat om länge: En av Karlavagnens stjärnor håller på att slockna. Det ser iallafall ut så, man kan knappt se den längre. Den där som sitter i vänstra hörnet på vagnen, där handtaget börjar. Det gjorde faktiskt på allvar lite ont i mig när jag såg detta första gången, vilket iochförsig var ganska längesedan. Håller den verkligen på att slockna? Vad händer då? Då är det ju inte Karlavagnen längre?


Chopp Chopp!

Jaha. Back on track... Igen.

Har kännt ett ganska starkt sug efter att blogga ett tag nu, men, det känns så meningslöst att skriva om saker och ting, eftersom det aldrig händer mig något speciellt..? Men, jag tänker ta upp det här med bloggandet igen, jag menar, är det ingen som läser så skriver jag ju för min egen del, och det är ju aldrig fel att skriva av sig..


Så som rubriken förklarar så är jag alltså brännskadad. Rätt grovt om man frågar mig. Och med tanke på att tillochmed min bror tyckte det såg illa ut så är det nog illa. (Han som skrattade och hånade mig i somras då jag bränt hela benen på en brännmanet. "Äh, det är fan bara o bita ihop Josefin!").

Åter till ämnet; Brännskadan. Det hände igårkväll. Jag har pratat länge om att jag vill vaxa mina ben, så igår skulle Henrik så snällt hjälpa mig med detta. Jag läste noga igenom bruksanvisningen flera gånger för att säkert göra rätt. (Vem vill bli brännskadad osv liksom?) Jag gjorde EXAKT vad som stod på burken, satte in burken i micron och körde igång på cirka 35-40sekunder. När micron plingade och jag tog ut burken var vaxet så varmt att det var helt rinnande(!?) och det rinner förstås ner över hela handen. H.ELVETE vad ont det gjorde. Jag sköljde i fruktansvärt kallt vatten i mer än 10minuter. Ändå blev handen sjukt svullen och helt knallröd.

Vi lät burken stå och Henrik rörde runt hela tiden för att kyla ner vaxet. Det tog ungefär 40minuter innan det gick att använda! Det säger väl en hel del; det var SJUKT varmt när det hamnade på min hand.
När vi sedan ska vaxa så händer ingenting på mina ben. Så vi provade en bit på Henriks smalben, och han blev helt kal. Så, jag hade alltså ändå alldeles för kort hår på benen för att vaxa! Så min j.vla brännskada är helt i onödan!

Ikväll så är det en gigaaantiskt lång blåsa och en massa små i en fin linje över hela översidan av handen. Det ser ut som blåsan ska spricka när som helst. Snyggt ärr jag kommer få. Henrik tyckte igårkväll att brännmärket såg ut som en stor spermie. Kul. Det kommer se ut som jag har gått till en tatuerare och gjort en "Scar tatuering" i form av en spermie på handen. Yei. Hmpf.

Ja. Jag återkommer imorgon, förmodligen kommer det kanske bild på olyckan.

Chopp Chopp!

Allt känns bara.. tomt?


Jag avskyr dessa dagar..

HUR kunde det bli såhär..? =(

Det är väl ungefär det som är positivt just nu... att mitt hår luktar gott..

Kom precis hem, från en bussresa som förmodligen vart den värsta i hela mitt liv.. Hur blev allt såhär..?

Dagens humör: Fundersam..
Dagens mående: Bra, småsnorig, men det är ju inget nytt!
Dagens borde: Städa och tvätta..
Dagens frisyr: Morgonruffs, fömodligen hela dagen.
Dagens klädsel: Mysbrallor, två linnen och min älskade Volbeattröja..
Dagens planer: Städa, tvätta, och gå ut och gå.
Dagens vill ha: En riktigt god resturangmiddag..
Dagens längtan: Swedenrock 2010.. Om jag nu kommer ha råd med biljett innan de tar slut..
Dagens fundering: Det flyger runt en hel del..
Dagens beroende: Musik!
Dagens tråkigaste: Städningen, och att det är söndag..
Dagens låt: Von Hofstenz - Blue Hawaii
Dagens bästa: Att man fick sova en timme längre!


Lyssnar på "Goodbye my lover" nu, som fixar himla mycket hemska minnen och tankar. Jag förstår inte hur en människa kan förstöra en annan människas liv på det sättet.. Men så är det iallafall. Jag får egentligen skylla mig själv nu när jag lyssnar på låten. Men, det är ganska skönt att rensa de tankarna i bland också..


Igårkväll kikade jag på "Dansbandskampen". Synd att inte Scotts är med iår också.. Men, har en känsla av att de och Lars Kristerz kommer gästa någon gång, så, jag får helt enkelt börja följa programmet, så jag inte missar Scotts :P haha. Men tror inte att jag kommer få se programmet på lördag?

Nej, nu ska jag ta tag i det här, städningen börjar.. NU!

Chopp Chopp..


Uppdatering;
För att göra mina tankar om otrohet osv ännu värre idag ringde en kompis nu och berättade att hans flickvän vart otrogen.. Vad fan är problemet med folk?! Hur svårt kan det vara och vara ärlig om saker och ting?! Känner man att man känner/tänker på någon annan, så är dte ju nåt som är fel i förhållandet.. Personen som är otrogen kan ju inte heller må bra av situationen?! Men, folk vill väl påde ha kakan och ligga med andra!

Sanningen sårar, men lögner förstör människor.. Tro mig, jag vet vad jag snackar om..!

Begravningar ligger nog bland det högsta på min "ogilla-lista".. Fast, förmodligen så ligger den högt upp på de flestas "ogillar-lista"..
Att se män i 30års åldern gråta som barn, och se sin egen pappa gråta.. Finns det egentligen något värre? Män ska ju vara hårda, tuffa och ta hand om oss tjejer? Jag gillar att killar visar sina känslor förstås, men som sagt, se sin egen pappa gråta är inte roligt alls..
Att gå fram till kistan och ta farväl.. Shit.. Det tar verkligen emot.. Jag trodde att jag inför denna begravning inte skulle gråta speciellt mycket.. Jag grät inte speciellt mycket när vi satt ner i bänkarna, förutom när en viss psalm spelades och Karl-Johan sjöng.. Men när vi skulle gå fram till kistan.. Herregud.. 2 meter ifrån kistan så kom det.. Jag snyftade och grät som ett förtvivlat barn.. När jag skulle lägga min ros på kistan så var jag så tårögd så jag har ingen aning om vart på kistan jag la den..
Jag kan inte låta bli att tycka att begravningar är hemska, men samtidigt så otroligt ro-givande. Jag är inte troeende på det sättet, jag tror att det finns något som är större än oss människor, jag tror att det finns något mer liksom, men inte säker på att det är just gud. Men, jag blir ändå lugn av kyrkor osv..

Djupt inlägg det här blev känner jag.. men jag är dyster och ledsen fortfarande så, det får vara så!

Nu ser jag däremot fram emot kvällen, hoppas och vet att Skacke kommer liva upp tillvaron, som en hel tårta! ;)


Chopp Chopp!

Okej. Här kommer ett inlägg, där jag kommer använda mig av groteskt mycket svordomar.

HELVETES JÄVLA FUCKING KUK MINIBANK! Hur i helvete är det nu tänkt att jag ska kunna klara mig!?

Jag och Linnéa planerade att gå på stan en sväng, köpa en väska, gå och sola bland annat. För att göra detta krävs pengar. Vi gick till minibanken på 7-eleven(Skitställe!). Jag sätter in mitt kort, och väntar. Minibanksjävlen hänger sig. Och där står jag. Stirrar på en skärm som varken vill det ena eller andra. Jag ringer nummret som står på automaten, och han säger att de enbart kan spärra mitt kontokort där. Han ber mig vänta ett slag och se ifall automaten startar om. Jag och Linnéa står där i cirka 10minuter till. Och, äntligen så startar helvetesskapet om sig! Jag får tillbaka min tro och står med iver o väntar. Tills det plötsligt enbart står "Minibanken är för tillfället ur bruk"! Jag ringer upp nummret igen, och den vänliga killen säger att då är det bäst att jag spärrar kortet, för antingen kan det komma ut nu, eller om ett par timmar. Eller inte alls. Jag spärrade alltså mitt kort.

Det här hade egentligen inte varit en helt helvetiskt dryg upplevelse, jag menar, många spärrar sina kort, och får efter ett par dagar ett nytt. Men nu är det ju för fan såhär att jag åker till Sverige på lördag, och kommer inte ha större möjlighet till att åka upp till den här jävla skitstaden innan i början av Juli. Visst, jag kan föra över pengar till mitt svenska kort, men detta kommer ta cirka 5-10 arbetsdagar. JAHA, MEN HUR I HELVETE SKA JAG DÅ KUNNA ÅKA PÅ SWEDEN ROCK OCH TILL TURKIET!?

Det här är fan den sämsta dagen på jävligt länge!!!!

Som alla vet som läser min blogg, (eftersom det bara är vänner som i stortsett läser den) så har jag alldeles för små fötter för att någonsin kunna använda riktigt snygga skor. Nu är det som såhär att jag MÅSTE ha nya skor, för jag har absolut inga hela.. Nyaste skon jag köpte var för.. ptja.. 1 år sedan? Så, nu sitter jag här, 01.20 en torsdagskväll (jobb imorgon). Jag letar och letar och jag hittar faktiskt endel på nätet, bland annat ebay. Men, Jessica, vad sägs om att följa med mig till göteborg på tisdagen den 2 Juni och leta skor?! Måste ta mig till Jerns och Nilsons där jag köpte mina studentskor!

Klingan, det är INTE okej att filma mina bröst under Nothing else matters! :O Jag känner mig stött och chockad just nu.. Speciellt pga att det även har lagts ut på youtube... Hm! haha!

Ska jag vara ärlig? Det är skönt att vara hemma i Ulricehamn!
Jag kommer aldrig bo här på allvar igen tror jag. Har man en gång flyttat från den här staden, är det nog svårt att komma tillbaka. Fast, det är en bra stad att ha barn i dock..
Men, idag..  jag tror det har varit en av de bästa dagarna i hela mitt liv..

Jag har varit ute i solen från cirka 10.00-20.00. Låg i solen och bara inväntade att den lilla familjen skulle komma.
Vid 13.00 kom de.. Och, det var kärlek från första ögonkastet. Min älskade lillalillallilla Alvaprinsessa... (Fast enligt Pernilla är hon inte liten längre, "nu är hon ju stor tjej!". Stor tjej, är det sista jag skulle kalla en liten dam på 3,3kg..)
Jag har inga ord i kroppen som kan förklara kärleken till henne, och jag är bara hennes "gamla" faster! Jag vet inte vad det är med småbarn som gör att man blir helt trollbunden...
Den här perfekta lilla människan, som på sätt och vis har delar av mig i sig. Hon är ju trots allt min brors kött och blod. Och ja, det är uppenbarligen Pappas flicka. Jag har aldrig sett Robert så lycklig och stolt i hela mitt liv..! 

Jag satt med henne i famnen flera gånger, trots att hon för det mesta låg och sov och snarkade i min famn, kunde jag inte sluta titta. Hon är så perfekt! Den lillalilla näsan, och de småsmåsmå händerna och fötterna..! Åh.. Och när man väl får se hennes ögon så är de stora och mörkblå och bara fäster blicken på en.. Åh.. Älskade lilla människa.
Hon kommer bli bortskämd! (Det ska jag se till...)
Alva tyckte verkligen om gossedjuret jag tagit med hem till henne, ett lejon som är otroligt fluffig. Hon låg i vagnen och höll och gosade med det hela tiden :)


Just nu vet jag inte ens vad jag egentligen skriver om. Alva ger mig bara ett sånt himla lyckorus. Och som sagt, jag finner inga bra ord för vad jag ska skriva, så jag skriver en massa strunt istället!


Imorgon ska hela den lilla familjen + jag åka iväg till Lager157 och shoppa. Och, ja, det kommer vara jag som bär runt på tösabiten!